Sortering i huvudet =)
Ikväll våga jag tänka då dom stora älsklingarna inte var hemma för jag ville ha plats att kunna gråta om det behövdes och det hade jag inte vågat ifall dom skulle råka se det.
Ny energi och kraft för nya äventyr. Nu lägger vi allt bakom och går mot en framtid som ser ljus ut!
6 månader som jag vägrat sörja men endå känt att det var på kanten att rinna över.
Men jag vägrade för det var inte värt att att stupa för!
Men endå så har det tagit massa onödig energi ifrån mig och ikväll ser jag det positiva i allt och vägrar låta det ta mer energi!
Jag fick uppleva hur det känns att verkligen känna sig älskad, jag fick en helt underbar liten prins till, jag fick erfara att man kan släppa in någon och våga visa känslor för en annan människa utan att den vänder det mot en eller att man inte blir svagare för att man är mänsklig!
Jag vet både hur det går till för att gifta sig & hur man tar ut skilsmässa & hur lång tid det tar för den att gå igenom ;)
Jag har lärt mig att man följer ett mönster i val av män...
Även att man väljer det man tror att man förtjänar!
Ikväll tändes ett ljus för mig! Jag förtjänar faaaaan så mycket BÄTTRE än att lägga min energi på detta!
Jag förtjänar verkligen att få vara mer än halvlycklig som jag nu i 6 månader har varit pga en annan människa!
Alla gör vi våra val...
Han valde att stänga av allt det han kände för mig bara för han inte kunde säga nej till nått annat!
Det var inte mig det var fel på =)
Jag gör nu ett val att lämna det bakom mig och stå upp på stadiga ben och veta att framtiden kommer ge mig det jag förtjänar om jag själv fortsätter inse vad jag verkligen förtjänar!
Menar inte att möta en annan människa utan bara få vara hellycklig =)
Nu måste jag sova för nu har kvällen gjort sitt!
Ingen annan människa kan få en annan människa att förändras utan den enda människan man kan förändra är sig själv! Puss puss
För 11 veckor sen...
...Såg jag ut så...
Syns det nån skillnad förutom magen?
Oredigerade självporträtt...
- 28 kg
Har slarvat med grönsaker ett bra tag nu kan man säga och större möjligheter för mig då vi inte har en mjölkproteins allergiker i huset längre.
Den där feta havregrädden...
Tänker INTE banta utan bara äta rätt så som vi gjorde innan jag blev slapp igen.
Påt igen =) Har samma rutiner i maten men snålat lite på grönsaker och fruktjuicer. Eller inte snålat utan bara varit lat och inte lagat mat mer än för att mätta magar och få i sig näring.
Nu vill jag åka och storhandla hihihi men får tajma när man endå ska till staden än att åka extra i halkan =)
Cascada - Can't stop the rain
Dj Sammy - Heaven
ARASH feat Helena- Broken Angel
Misslyckad...
Att jag gjorde ett val att ta in en person i mitt liv får mig att känna mig misslyckad. Varje fel val han gör får mig ännu en gång att känna mig misslyckad. Jag blir frustrerad för jag samtidigt vet att människan inte förtjänar att få mig att känna mig misslyckad.
Jag kan ärligt berätta att jag har nog själv mognat så pass mycket genom allt det här att jag har börjat skämmas. Förr var saker pinsamt men nu skämms jag.
Första barnet så trampade jag över gränserna för ålder. Det skämms jag för! Andra barnet var planerat men skämms för att jag inte lyckades hålla ihop en familj.
Tredje barnet blev till bara utan fast relation. Det skämms jag för. Känns som det står stämplat slampa i pannan på mig.
Fjärde barnet...Jag skämms över mitt val!
Men i det så är jag så otroligt superstolt över mina helt underbara barn och utan alla skämsiga saker så hade jag inte haft dom så igenkligen har jag inget att skämmas för.
Men jag skämms endå. Jag känner mig misslyckad när folk ställer frågan -Har dom samma pappa? Och jag ska svara -Nej dom har en varsin.
Då kommer den där "Slampa" stämpeln upp i pannan på mig igen...
Ja precis det står "Misslyckad" strax under...
Kommentarer som -Ska du befolka hela världen själv? och -Varför kan du inte behålla en karl? känns inte heller så lyckade frågor!
I kyrkan på bröllopet så slängde min far ur sig kommentaren -Hur länge kommer det här hålla då? till min mamma.
Tror ni jag skämms inför honom att han hade rätt? Jo precis!
Nu när jag läst igenom det jag skrivit så ligger nog en del av mina val i att jag kanske innan redan sett mig som misslyckad och inte har förtjänat bättre. Och kanske har det att göra med att jag inte känt mig lyckad utan mer misslyckad av några som borde vara superstolta över mig hur mycket dom än skämdes över vem dom fått ett barn med.
Man ska aldrig skylla ifrån sig men allt har ett mönster.
Mitt liv har inte varit lätt. Jag har fått ta mig igenom en och annan sak både som barn och vuxen som format mig till den jag är. Men jag är tacksam för styrkan det även har gett mig.
Jag vet ju alltid att det finns värre saker.
I den sista krisen så kände jag att den var inte den värsta. Den värsta var när jag fick brev från soc att någon hade försökt få mig att anses som en dålig förälder.
Det var en mardröm tanken att inte få ha sitt barn och frustrationen att mista det pga att man gjorde det enda rätta när barnet sa att någon gjort det illa.
Det var en pers...då trodde jag att jag skulle falla i miljoner bitar!
Samtidigt så var den processen stärkande i efterhand då jag själv tog tag i det som försöktes vändas mot mig. Sen fick jag pepp av både soc och familjeenheten att jag skulle tro på mig själv som mamma för jag var en bra mamma och att jag inte skulle tänka tanken om nått annat.
Allt har en mening!
Jag är så trött på att känna mig misslyckad! Men jag vill inte göra om mitt liv för jag hade gjort alla val igen då jag inte hade haft mina guldklimpar om jag inte hade gjort dessa manliga val!
Vänd nu inte detta inlägg till att jag håller på att bryta ihop eller nått för så är det inte. Jag jobbar bara i mitt huvud på hur jag ska leva mitt liv för att inte göra fler val som kanske är fel.
Tänker ofta på att jag vill ha närhet och kärlek men endå så vill jag ALDRIG mer släppa in en människa i mitt liv igen. Inte för att jag skulle bli ledsen om det sket sig utan jag vill inte att mina barn ska känna sig svikna igen eller förlora någon som betyder mycket för dom.
Hur gör man då? Hur gör man för att veta att man aldrig blir kär igen? Hur gör man för att veta att man aldrig blir förblindad och börjar sväva på små pudelpuffade rosa måln?
Jag är livrädd helt enkelt.
Ena sidan drar i mig att jag saknar närhet, kärlek och trygghet av en annan människa samtidigt som den andra sidan av mig bara vill stöta bort tankarna att aldrig mer fören barnen flyttat hemifrån.
Även fast mina barn är helt sjukt underbara och säger att dom vill att jag ska träffa nån igen för att jag förtjänar att ha någon som tycker om mig så vill jag inte.
Wictoria hon har redan gjort en beställning på en rik man & William en som vill bygga koja och lådbil med honom.
Men jag vill ALDRIG igen. Vill inte göra ett misslyckat val ännu en gång och mina barn ska få lida.
Att se sin treåriga dotter vakna mitt i natten och skrika och gråta efter någon att den ska komma hem igen då blöder hjärtat. Och vad ska man trösta med till en treåring då?
Att barnet skrek efter personen varje kväll innan den somna i flera månader? Det är då man mer än skäms över vad man utsatt sina barn för.
Jag hade inte kunnat veta men nu vet jag att det är sånt som blir konsekvensen av fel val. Barnen får lida!
Jag har misslyckats! Jag är misslyckad! God natt!
TokTanten Christine ;)
Man ska ju bjuda på sig själv...
Oredigerad med rynkor och allt =)
Men inte längre...
Sitter här...
Jag vill skriva så mycket men jag har slutat kunna utrycka mig, helt tomt...
Kan inte ens skriva en dikt längre och minns ingen gammal...
Tror mitt hjärta har blivit avstängt. Finns självklart plats för mina barn, familj & vänner, men känns som den delen som älskade någon annan har frusit till is..
Förr kunde jag utrycka vad jag kände i ord och få det till en liten text som passa ihop...
Men inte längre...
Hade velat andvända det sättet tillsammans med bild...
Ta en bild & ge den en mening!
Men inte längre...
Jag borde ha sprungit rakt in i en vägg pga allt som hänt men inte.
Livet har antingen gjort mig kall eller förbannat stark...
Frustration finns...
Men inte längre...
Sara Löfgren - Åt Helvete För Sent
Mina besökare...
God fömiddag föresten. Har faktiskt inte tagit en enda bild idag :S Lovat mig själv att ta minst 200 bilder om dagen bara för min utveckling. Lära hjärnan att se vinklar som är mer intressanta mm..
För att minnas...men som en vän sa att minnas lär jag inte göra ;)
Men kanske så väcker jag något undermedvetet...
Jag vill så otroligt mycket hålla på med foto i framtiden och leva på det. Men det är svårt då tillgång till bra grejer för lärandet är lättillgängligt.
Böcker mm
Men jag ger INTE upp...
Kanske det som är saken att man aldrig slutar kämpa för sina drömmar!
Nu är det bara en termin kvar av studierna. Helst så skulle jag vilja plugga in grundskolan med men det går inte att göra på distans. Så när Wincenth är gammal nog för förskolan så kanske jag tar tag i min grundskolekompetens för att sedan läsa in gymnasiet och efter det kunna plugga något större inom foto.
Blir tufft då jag har mina svårigheter men fixar jag alla studier och sen vidare som fotograf så kan jag vara stolt över mig själv som gjort det och då hoppas att man fått bättre självkänsla och tro på sig själv.
Jag är inte biopolär enligt mig själv och om jag har ADHD har jag ingen aning om då jag aldrig gjorde utredningen men något är det men vad gör det för nytta att ta reda på det nu?
Så länge jag är vaken på mina barn om dom har svårigheter så är det bra.
Winessa har lite grejer för sig som att saker och ting måste vara på ett visst sätt. Men sen kan det ju bara vara så att hon alltid har haft ordning på sina rutiner och är van vid att saker ska vara som dom alltid är. Hon har ju aldrig flängt mellan föräldrar heller så det är alltid samma regler och rutiner.
Sen kanske hon bara är mer ordningsam som person.
Men jag har ögonen öppna då hennes far har diagnos ADHD och jag har något med.
Mamma är ju biopolär så det finns mycket signalsubstans störningar i blodet runt mina barn.
Nu skriver jag sådär öppet igen som jag inte skulle. Men jag skäms inte. Bästa hade varit att människor var med öppna med sjukdomar, diagnoser och hur dom känner och tänker.
Det är så tabu att känna och tycka anorlunda än nån annan.
Det som gör att jag anses som konstig och knäpp. Har ju med min uppfostran att göra att jag är öppen. I våran familj så kan man prata om allt. I tonåren så var det lite pinsamt att prata ämnet sex hemma men idag så är det bara något naturligt.
Alla vet ju att jag har haft det i allafall minst 4 ggr eftersom jag har 4 barn.
Sen ska man inte gå in på ämnet inför barns öron mer än att det är något två människor som älskar varandra gör när barnen väl vet vad det är.
Det vet barn tidigt idag.
Minns när jag gick i 7an och vi hade en tjej i klassen och jag och några vänner prata om oskuld och sex lite fnittrigt och hon fnittrade med den där tjejen men hon fnittra så tillgjort så vi frågade vad det var och då sa hon att hon inte visste.
I 7an är man 12-13 år och då visste hon inte och idag så finns det inte många som ens är oskuld i den åldern.
Jag var 15 när jag miste min och det var på den minst romatiska sättet. Alkohol i för stor mängd med fel person. Då kändes det rätt men stog i en dusch en timme efteråt för jag kände mig så äcklig.
Hoppas verkligen att inga barn läser detta inlägg. Men bloggen är inte gjord för barn även fast det finns några som läser den. Men oftast så läser dom inte utan tittar bara på bilderna och detta inlägg är ganska så långt så det såg nog bara tråkigt ut att orka läsa så det blir nog inte läst.
Man ska vara öppen sa jag ju så jag sa nästan imot mig själv men detta ska vara en öppen sak från dom som barnen är trygg med inte från en annan mammas blogg.
Nu blir det en kopp kaffe till och sedan kolla vad man ska styra upp för lunch idag.
Hoppas att mitt vardagsrum blir förändrat idag med =) Inte med färg men en sak får ersättas med två =)
Länge sedan...
Älskar att vara med mina barn och hitta på saker, men eftersom jag är en sån som aldrig vill ha barnvakt för MIN skull så är det bra med en plats där det inte är fullt med leksaker mm
Vart efter kommer ju detta rum vara mer inrett för Wincenths skull med då han är minstingen, men ett tag till tills dess.
Känner mig ego som tänker att jag vill ha en plats för mig själv men tror folk förstår. Bara jag som är så fjantig. Har dåligt samvete för jag inte alls har umgåts med barnen på samma vis dom senaste två dagarna men ser även att William och Winessa kommer varandra nära av att även dom får leka ifred bara med varandra.
Smyger på dom imellanåt bara för det inte ska bli några knasigheter.
Försej har dom varit med en massa när jag har pysslat =)
Nu har i allafall en del tagit plats i rummet...mycket kvar men nu vill jag fokusera på andra ställen en tag!
Vill få gjort så mycket som bara går denna vecka då studierna börjar på måndag igen...
Tid för sömn...
Men jaaaaa mormor, jag ska sova! Sitt inte där på ditt måln och säg vad jag måste göra. Jag är vuxen nu och jag gör som jag vill...precis den tanken "Gör som jag vill" bevisa motsattsen till meningen innan.
När man är vuxen så tänker man "Hur vill du"... När man har växt upp så inser man att jaget går i andra hand. Eller var det när man verkligen älskar så går denns behov före sina egna behov?
Mina behov är...
Ja vad är mina behov? Jag behöver mat och vätska...KAFFE...Nikotin!
Joo socialt har jag stort behov av...Jo precis eremiten har gått och blivit social! Det har tom blivit ett behov!
Sen är värme ett behov då jag AVSKYR att frysa! det är vedervärdigt att frysa tycker jag.
Närhet...jag jag har närhetsbehov men liiite svårare att lösa så vi säger att det är inget behov.
Vänta lite, skulle inte jag precis säga godnatt? Jo jag tror det var så ;)
Men är lite hyper av mitt abstinens...nikotin och jag, for till stjärnorna en dag....
Hmmm den sjöng vi ju i skolan...Det är skolans fel att jag börja röka ;)
Sova var det...
God natt <3
