Älsklingarna låg och myste i min säng...

Självklart så passa jag på att ta lite bilder då...






Winessa vart liiite sotis att brorsan låg bredvid lillebror :(

Har fått en kommentar på tidigare inlägg:

Hej! Brukar läsa din blogg men har aldrig skrivit men nu tänkte jag att det var på tiden. Jag vill bara uppmuntra dig och säga att du är stark som tar din sons "förskolehumör" på allvar och skriver om det här. Eftersom jag inte känner dig kan jag inte säga att du gör rätt eller fel men ni verkar vara en gó familj med mycket kärlek. Och kärlek behöver barn mycket av, särskilt idag. En sak som jag skulle vilja "tipsa" om är att inte ge din son så mycket ansvar, som att själv få bestämma genom sitt handlande om han ska få åka till sin farmor eller ej. För barn är väldigt impulsiva och kan inte alltid se konsekvensen mitt i handlandet utan kanske bara efteråt. Vet man med sig att man gjort något som "redan förstört" möjligheten till den den resan så "kan man lika gärna fortsätta" stöka till. Låt inte farmor, familjen, helgens roligheter, försvinna för att han inte riktigt har koll på sina känslor. Det som förskolan borde kunna hjälpa till med är att försöka ge honom "verktyg" som han kan använda för att hantera känslorna som kommer (gissar att de kommer snabbt och kanske går över lika snabbt?) Hoppas inte du ser detta som något "påhopp" vill bara säga det jag tänker på som jag själv försöker tänka på och säger till mina syskon och andra vänner. Önskar allt gott med bebin i magen, jobbsökande, bröllop och allt annat mellan himmel och jord =)

Svar: Tack för din kommentar =) Var trevligt att komma in på bloggen och se den! Det du skriver om konsekvens kan du ha rätt i men försöker med det ena och det andra för att få en förändring.

På vägen hem idag pratade han och jag om hur det var för William när en grabb som e ett år äldre än han gick där fram till i höstas. Först mindes han inte men sen kom han ihåg...

Den killen bråkade med William massor precis så som William bråkar och vi pratade om hur det kändes för honom då och hur då dom andra barnen känner när William gör så.

William tog det starkt när han började tänka på det och han pratade om att han vill inte vara som den killen var mot honom och han sa att han förstår hur dom andra känner.

Vi stannade bilen och satt & pratade ett tag och William höll i min hand hårt med båda händerna...

Frågade han varför det blir såhär hela tiden och hans svar är att han vet inte utan det är hans hjärna som gör det...

Pratade om att när han känner att han börjar bli arg så ska han gå undan och göra något annat en liten stund och när det arga gått över så kan han gå tillbaka igen och leka med dom andra.

Och sen att han ska lyssna på fröknarna för dom bestämmer på förskolan för det är dom som är chefer där precis som Juhas chef bestämmer vad Juha ska göra på jobbet och när man sen e vuxen och inte skulle lyssna på sina chefer så får man sparken.

Vet inte om det var fel med berätt för William att jag blev ledsen idag när fröken ringde och berättade att han hade bråkat.

Sa till han att jag blev ledsen för jag vet att han är en underbar kille och blir ledsen för att han bråkar då det inte är så han är igenkligen.

Sa att ibland blir det tokigt men att man måste försöka att hålla tillbaka bus som man vet inte är okey...Att man ska försöka tänka innan man gör tokigheter...

Tycker inte om att blanda in känslor och samvete men vill att han ska förstå hur det känns för andra runtomkring av hans handlande.

När vi sen kom hem så var han så som han är hemma...glad och pratar på och leker med sin lillesyster och hjälper henne med allt och berättar för henne vad man ska akta sig eller gå försiktigt.

Sen gick vi på en upptäcksfärd runt uppe vid stora ladugården och dom hjälptes åt runt stenar och över smådiken och lekte att dom var på upptäcksfärd...

Sen lite mer lek på gården...studsmatta, sandkakor mm

Sen in och laga mat & när vi väntade på riset skulle bli klart så satte jag Winessa i vagnen och William fick ta cykeln så gick vi och mötte Juha som kom från jobbet...

Sen hem och åt...klockan var 18:30 då när vi satte oss och åt. Sen fixade Juha Willliam för natten så dom fick lite tid & jag fixa Winessa...

Sen blev det natti natti & William somna direkt...

William är en supergo, glad, omtänksam & snäll kille...

Han försöker ju så klart att inte lyssna och fräser ifrån men det hör ju till...han är en kille på 6 år och det hör till utvecklingen...

Måste få lösningar på detta och jag tänker aldrig ge mig...

Varit ledsen och frustrerad idag men tror jag nådde fram bra idag när vi pratade...hoppas verkligen det...

Möte imorgon med en dam på soc som ska ställa frågor så hon kan gå vidare och fixa fram en kontakt på familjeenheten så jag kan få stöd och hjälp att lösa det här...

Ska även försöka få medhåll av dom att låta William få bättre tider på förskolan då rektorn tyvärr inte kunde hjälpa mig med det utan måste ha mer under fötterna för att få William till ett barn med särskilda behov för att få det beviljat...

Han har särskilda behov...

Han behöver ro och rutin i sitt liv...regelbundenhet och förberedelser!

Bästa skulle vara att ha en tavla som han kan tyda själv och veta att då är det de och då det...

Han behöver inte fundera eller bli överaskad utan han kan själv titta vilken dag som vad är och se hur många dagar kvar.

Han kan ju räkna och veckans alla dagar så han skulle fixa det galant!

Ska ta upp det imorgon & efter mötet imorgon tänker jag be om ett nytt möte i skolan...

Skulle ha varit på möte inför förskoleklassen ikväll men Juha jobba över så det blev inte så men vi har haft en supermysdag jag & barnen...

Nu e det dags att ta kväller jag med så man orkar upp imorgon bitti! Tror jag kommer somna lätt ikväll då det känns bra att ha pratat och sett att han själv tänkt på situationen från ett annat håll...

Hoppas verkligen det blir skillnad..räcker med att se att han försöker så är det framsteg så som det var måndag & tisdag...

Börjar på noll imorgon igen för det som varit är diskuterat och utrett...

Natti natti....